Ja, just nu mår jag väl inge vidare, har gråten i halsen, just varför vet jag inte riktigt, men fick idag reda på att jag inte ska få gå kvar på MISA, utan ska få gå på nån annan slags arbetsförmedling. Jag kanske inte har berättat vad det blev för resultat på undersökningen som jag gjorde för någon månad sen, minns inte om ni har fått veta hur det gick eller inte. men kan berätta lite kort om vad som hände. Jo, vi fick veta av psykologen som gjorde dessa tester med mig att jag är fullt frisk, det är inge fel på mig, eller att jag inte hade någon utvecklingstörning, jag hade bara lite svårt med matten och det sociala, han sa också att jag hade Dyskalkyli men det är ju inge fel med det, visste ju redan att jag hade svårt med matten, ganska skönt att jag har fått ett namn på det nu. Men det hade blivit mycke bättre sen senast jag gjorde denna undersökningen 1997, och jag är ju jätte glad att jag är frisk och att jag är "normal", men det är ju ändå lite negativt med det, för nu kommer jag att ha det svårare att få hjälp med lägenhet och sånt där. Men idag när jag blev upplockad av mamma på väg hem så pratade hon med min Lss handläggare i telefon om just min undersökning, och han hade sagt att han tyckte att jag får fel hjälp på MISA, att jag kan mycke mer, och att jag inte kommer få ett jobb på länge om jag går där, så nu ska jag tydligen sluta där, men mer vet jag inte än, vi skulle ringa tillbaks nästa vecka och boka tid för möte och där bestämma och höra vad det är han kan göra för mig nu. Det är ju jätte bra att han tycker att det jag är på nu är fel hjälp för mig, men ändå så känns det jobbigt, är också lite orolig och nervös över hur jag ska klara mig nu och vad det är som ska hända och var jag kommer att hamna någonstans, men förhoppningsvis så blir det bättre, men det känns lite som om det kommer bli jobbigare för mig på nått sätt också. Jaja, vi får se vad handläggaren säger på mötet, och så får jag väl hålla tummarna att det blir bra resultat. Återkommer med hur det gick på mötet när vi har varit där (om ni är intresserade =) )

Sen så har jag tänkt på detta med jag köper ju busskort termin tror jag att det är, att det räcker i tre månader, och då "lånar" min syrra det när inte jag använder det, och hon betalar inte nått, och det tycker jag att det är lite dumt att hon inte gör det, för hon åker med det lite mer än vad jag gör ibland, så tekniskt sätt så betalar jag ju hennes resa hela tiden, och busskorten är ju jätte dyra, dom går väl på 2000 eller nått, men pratade med mamma och pappa om det idag också, och dom tycker att jag är snål och inte schysst, för hon har bara sitt studiebidrag, men jag tycker ju att om hon inte kan betala lite av busskortet så ska hon ju inte åka med  MITT busskort som jag betalar själv, men sen sa dom att det ligger ju bara annars i min jacka, så varför ska inte hon få kunna använda den då, men det har ju inte med saken att göra, ska hon låna busskortet ska hon betala lite av det, annars får hon lösa det på nått annat sätt, inte mitt problem att hon inte har råd att åka och festa varje vecka och inte kan shoppa. Det växer ju inte pengar på mig heller. Jag har ju en del, men jag sparar ju nästan allt som jag får som ska gå till min lägenhet sen när jag får en. Hon får väl sluta shoppa hela tiden och lägga undan pengar så hon kan köpa busskort så hon kan festa om hon nu vill det. Eller har jag fel, har mamma och pappa rätt i att jag är snål och inte är schysst mot syrran. Men är det verkligen min uppgift att behöva "Låna" ut mitt busskort så hon kan komma iväg till alla fester på helgerna, utan att hon måste betala nått av resan? Sorry, det blev lite mycke text, hoppas att ni orkar läsa det.